1… 2… 3???
Full av tomhet, eller tom av fullhet?
Ledsen för att jag är glad, eller glad för att jag är ledsen?
På topp för att jag är på botten, eller på botten för att jag är på toppen?
Det skakar om jorden just nu, människor kommer och människor går och försvinner…
Det brinnande helvetet börjar brännas, guds kalla hand är efterlängtad… Eller?
Saknaden av det man inte har, och otacksamheten för det man har.
Kärleken som är förlorad, och vänskap som är vunnen…
Ingen av er som läser kommer förstå något av de jag just skrev, kände bara att jag ville skriva det…
Jag visste att jag skulle in i en ny tid i mitt liv från och med igår, men såna kast imellan hopp och förtvivlan är ju helt orealistiskt.
Kan inte förstå vad som händer runt om kring mig, det enda jag kan göra är agera. Agera utifrån den informationen jag har och de min magkänsla säger mig.
Att ta fram mitt stenansikte och låta känslor svalla åt sidorna… Det kommer kosta mig och det vet jag, de har det gjort varje gång jag gör såhär. Men jag har verkligen inget annat val för tillfället.
Antingen kan jag bryta ihop och gå ner mig, eller så kan jag stå på toppen och bära resten av min omgivning med mig. Jag vet att jag kan, kommer bli trött och kommer få ont. Det kommer göra jätteont. Men det är då man får bita i hörntänderna lite hårdare och kämpa lite hårdare.
Min idrottslärare sa en gång i tiden “När du känner att kroppen säger ifrån och du inte orkar ta ett steg till, det är det du gör efter det som blir en lyckad träning”
Vi får se hur vältränad jag blir av den tiden jag är inne i nu…
Men 2010 har inte varit det år jag räknat med än, men det kommer antagligen bli en av de viktigaste åren i hela mitt liv.
