I hope you had the time of your life…
Tomt med ord ändå så snurrar det 1000 meningar i huvudet…
Tack för allt, tack för det jag fick lära mig och tack för allt jag fått användning för och kommer få användning för!
Starkaste minnena är väl middagarna, rak i ryggen! Inga armbågar på bordet. Äta med rätta besticken och inte dricka upp i glaset! Man får absolut inte gå från bordet för en man ätit upp eller de andra har det.
Låter som tortyr för ett barn men jag kan verkligen allt jag behöver och lite till vid middagsbordet idag. Kan sitta på vilken middag som helst och inte göra bort mig med mitt bordsskick!
Sen alla dessa km vi gick ute på allvaret på öland för att plocka fläder som man skulle få lite flädersaft av… ”Robin nu går vi” efter lååång tid till träd som stod i världens ände trodde jag, så får man tillsägelsen ”klättra upp och plocka ner flädern”… Goda minnen, än idag så är det sentimentalt för mig att dricka flädersaft, speciellt om den är hemgjord!
Köttfärslimpan! oj den gudomliga köttfärslimpan… Den kommer vara saknad! Den är saknad!
Finns så mycket minnen och tackar så otroligt för det! Hade inte varit hälften av den människa jag är idag om det inte varit för dem…
Det som jag sörjer mest egentligen är att jag inte känner något… Jag är tom? Jag är glad…
Döden är något för mig som är vackert, och vilken dag kunde passa bättre att förenas med sitt livskärlek än alla hjärtans dag?
Man kan väl säga att ett hjärta slutade slå och 2 hjärtan blev 1 för evigt? Det är vackert verkligen!
Kanske är jag så lugn för att jag vet att ni båda finns här hos oss hela tiden… Vill jag något så vet jag ju att ni svarar på ert eget lilla sätt…
Farfar sa till mig en gång i tiden som etsat sig fast i huvudet… ”Pappa sa sen Robin, Sen är ingen tid… Det innebär bara att han kommer någongång”
Så till mina älskade farföräldrar, tack för att ni visat vilken väg man kan gå…
Vi ses sen, jag har bara lite saker jag måste ta hand om först!
”We laid her next to him beneath the willow
While the angels sang a whiskey lullaby”
